uppsala!

ojojoj, where to begin. 
clara och jag hade en riktigt underhållande tågresa påväg 
upp till uppsala! efter ett plötsligt byte av plats på tåget, 
hamnade vi på den ultimata platsen. vi satt precis framför 
toaletten (där många inte förstod sig på hur dörren fungerade, 
mycket roligt), kaffe/choklad automaten och matautomaten.


trots spillning av varm choklad och ljummen juice, kom vi 
tillslut fram! vi har knappt kommit ut från stationen förän 
jag upptäcker en mycket ostadig man som sträcker sig 
efter en kvinnas väska. dom andra såg ingenting, så jag 
tänkte att det kanske inte var nåt. ända tills mannen upptäcker
oss då vill säga. han börjar snacka med lovisa och det är då 
jag inser att det är dags att ta löpet. clara däremot lunkar vidare
i samma takt, så mannen börjar prata med henne. jag hör på avstånd
hur clara (mycket aggressivt ska tilläggas) ber mannen att gå därifrån. 
antingen fattar inte den afrikanska mannen svenska, eller så skrämde
clara inte honom tillräckligt. iallafall, vi tre, lovisa, clara och jag börjar
då springa som ett hop antiloper som rymmer från ett lejon (detta lejon,
den afrikanske mannen alltså, hade dock fel på sina ben och gick som en 
trasig sköldpadda) men lika så fan förföljde han oss ända till restaurangen.

väl vid restaurangen var vi sjukt skakis samtidigt som ett gäng medelålderskillar
ville att vi ska sitta och käka med dom. jag börjar genast undra vad uppsala är för
en stad egentligen.. mat var det iallafall. som visade sig gå på 164 riksdaler. och 
så var det med min budget!! 


iallafall, efter det tog vi bussen hem till lovisa och somnade halvt vid halv ett tiden. 
klockan sex dånade claras klocka i mina öron och det var dags att förbereda sig för 
det vi kom dit för att göra. ACT-testet. bussen in till stan skulle gå fem över sju. det
visade sig att vi läst fel och att den gick fem i sju.. så den missade vi ju! happy day!

så vi traskar till en annan busshållsplats för att sakta inse att vi måste ringa en taxi 
för att hinna i tid. hundra år senare när taxin väl kommer är mina ben förfrusna. till
råga på det flörtar den närmare 60åriga raggartaxichauffören järnet på clara.. vilken
underbar morgon, eller? 

iallafall, kommer fram till skolan där provet skrivs. provet var sjukt svårt verkligen, 
gav mig huvudvärk för resten av livet. nog om det. när det var klart så åkte vi in till
stan. nästan döda av hunger sätter vi oss på burger king för lite mat. 


så kan det se ut när man är vrålhungrig och heter clara sedman...

efter det var det bara tågresan hem som återstod. när vi sen kom hem 
och satte oss i väntsalen i norrköping för att vänta på claras pappa, insåg
vi att vi suttit på samma plats exakt 24 timmar tidigare. sjukt vad mycket 
man kan uppleva på ett par timmar alltså.


iallafall, har haft två grymma dagar i uppsala!! 
sådärja, skrivit en bok här. 
PUSS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0